På väg mot en kritisk massa i energiomställningen

När vi pratar om en mer hållbar omvärld finns det förstås få områden som är mer i fokus än energisektorn. Som jag var inne på i en tidigare bloggpost har gamla och etablerade ”sanningar” om sol- och vindkraft snabbt börjat omdefinieras. En rapport från analysfirman Lazard slog under hösten fast att den beräknade kostnadseffektiviteten, som tidigare varit det vanligaste argumentet mot en satsning på bred front, kraftigt ökat och att det fortfarande är en pågående process.

Energi-sektornDet som är intressant att se nu, några månader senare, är att samma uppsnabbning av utvecklingen är uppenbar också i utvinningen av förnybar energi. En rapport från FN-organet UNEP slår fast att investeringarna i förnybara energikällor ökade med 17 procent jämfört med året före, till 270 miljarder USD (knappt 2 biljoner kronor i dagens valutakurs). Sol- och vindkraft står för en överväldigande majoritet av den här tillväxten. Kina är den kraftigaste motorn i den här tillväxten med en 39-procentig ökning av investeringarna jämfört med 2013. Men mycket av ökningen kommer också från länder som exempelvis Indonesien och Kenya, och nästan hälften av investeringarna härrör från det som traditionellt betraktats som ”utvecklingsländer” (även om det begreppet i sig börjar bli gammalt och missvisande) och där fossila bränslen dominerat under lång tid.  Det är också värt att påpeka att den ökade investeringstakten kommer under en tid då priset på råolja är nere på historiskt låga nivåer.

Men den kanske allra intressantaste utvecklingen ser vi om vi tittar närmare på den faktiska energiutvinningen. År 2007 och 2010 genomförde Greenpeace två studier med långtidsprognoser av den förväntade tillväxten av sol- och vindkraft; däribland ett best case-scenario som byggde på ”drastiska förändringar i samhällsstruktur, politik och affärsverksamhet”.

Nyligen genomförde hållbarhetskonsulten Meister Consultants Group en genomlysning av olika scenarior, däribland Greenpeace och jämförde detta med de mest optimistiska prognoserna från Greenpeace sida. Resultatet? I fråga om solkraft var kapaciteten redan 2012 uppe på en nivå som Greenpeaces mest optimistiska bild (och en stadigt växande tillväxthastighet), medan vindkraften följer motsvarande scenario ganska exakt.

Även i Sverige sker en allt snabbare tillväxt av förnybar energi. Så sent som den här veckan kom nya siffror från Energimyndigheten som slår fast att Sveriges produktion av solenergi tredubblats bara mellan åren 2013 och 2014. Under den gångna veckan blev också för första gången vindkraft Sveriges tredje största kraftslag sett över de senaste 52 veckorna och passerar därmed för första gången värmekraften. Totalt, med vattenkraften inräknad, är Sveriges elproduktion redan förnybar till mer än hälften.

Det är alltså en revolution som pågår, och även om kritiska röster höjs för att revolutionen inte äger rum snabbt nog inger siffrorna hopp. Energiförsörjningens roll som en ödesfråga för 2000-talet kommer knappast att förminskas och därför finns det också en investeringsvilja i området som aldrig tidigare skådats. Innovationstakten och möjligheterna för att ytterligare kostnadseffektivisera förnybar energi – exempelvis nya materialval, adaptiv design, och bättre förutsättningar för lagring av alstrad energi är dessutom sällan inräknade i kalkylerna.

Idag kommer, enligt Meister-rapporten, ungefär 13 procent av världens samlade energiförbrukning av förnybara källor. I det optimistiska Greenpeace-scenariot beräknas den siffran vara 20 procent år 2020, och överstiga 50 procent år 2035. Den utveckling som pågår inom industrin just nu ger ingen anledning att inte vara rädd för att vara ”överoptimistisk”.

Stephen Chadwick

Verkställande direktör at Dassault Systèmes
Stephen Chadwick är Dassault Systèmes verkställande direktör för Norra Europa.

Latest posts by Stephen Chadwick (see all)